Författarna Harry och Moa Martinsson, Wilhelm Moberg, Jan Fridegård och Artur Lundkvist slog igenom på 1930-talet. De hade alla arbetarbakgrund och var autodidakter. Harry Martinsson hade lärt sig skriva parallellt med att han arbetade som koleldare. Wilhelm Moberg började som notisförfattare på lokalredaktionen på lokalredaktionen i Växjö. Moa Martinsson var kallskänka och Jan Fridegård soldat innan de blev heltidsförfattare.
Om man ville skaffa sig bildningen på egen hand på den tiden, så fanns biblioteken. Om du vill förbättra dina skolresultat idag, kan du med fördel koppla upp dig på https://studybuddy.se där du kan anlita en äldre student som mentor. Den som läser på universitetsnivå kan helt säkert vara till nytta för en högstadie eller gymnasie-elev. Pionjärerna som klarade sin skolgång utan internet och akademiska studier har något att lära oss, men vi bör inte efterlikna dem, utan istället använda de möjligheter som tekniken ger oss.
Det otryckbara
En tidningsredaktion och ett förlag gör vissa avvägningar när de publicerar material. I vissa fall kan det röra sig om bra texter som man inte törs trycka eftersom de inte är politiskt korrekta. Därför har ofta kontroversiella författare som till exempel Henry Miller, Charles Bukowski eller William Burroughs ofta börjat sina karriärer på små förlag som Obelisk Press. På nätet råder än så länge en större frihet. Så länge du visar respekt för läsarna, utrycker dig grammatiskt korrekt och argumenterar för din sak, bör du ha rätt att få sprida dina ord. Naturligtvis måste nätet vara stängt för rötägg som använder möjligheterna för att sprida farlig hatpropaganda och rekrytera folk till terroristorganisationer.
